Henrik Gårblad wrote:Det är bara att bryta ihop och komma igen Vintersläden har varit både intressant och rolig att läsa om
mvh Henrik
Tack för de uppmuntrande orden!
Vill ta tillfället i akt att tacka alla er som varit en del av den här tråden. Ni som svarat på mina dumma frågor, kommit med förslag eller tips på lösningar. Jag har uppskattat alla kommentarer och glada tillrop under renoveringen!
Ni anar inte hur mycket det värmer att läsa all beröm jag fått! Tack så mycket!
Jag har haft mycket glädje och nytta av släden under åren, men inte på vägarna tyvärr...
Mängder av projekt har slutförts och jag har lärt mig massor under tiden.
Innan jag började arbeta med den här bilen hade jag ju inte gjort något med bilar tidigare. Hade varken verktyg eller kunskap, eller garage. det har hänt en hel del på alla de fronterna de senaste åren...
Jag har lärt mig att lacka och allt som har med det att göra (förutom att lära mig att blanda färg så den får rätt viskositet) och slutresultatet är långt över förväntan.
Dessutom har jag lärt mig att rikta plåt. Kanske den biten som jag är mest förvånad över att jag kunde göra själv!
Självförtroendet har gått från noll till massor när det gäller vad jag är kapabel att göra på egen hand.
Jag har fortfarande massor att lära mig och ett stort sug efter nya utmaningar, men det känns som att jag kommit till vägs ände med just det här projektet.
Jag är stolt över vad jag faktiskt lyckats åstakomma, men jag har aldrig riktigt kunnat lita på att den går att starta igen efter att jag stängt av den. Vilket inneburit att jag inte vågat använda den till det den var tänkt att användas till.
Tanken var ju att den skulle fixas till på somrarna och köras på vintrarna, men så har det inte riktigt blivit, tyvärr. Kan inte påminna mig en enda bekymmersfri resa i den här bilen.
Alltid har det varit något som gått snett och det är ren tur att jag inte blivit stående långt hemifrån fler gånger än jag faktiskt har. Den dog ju t.ex redan på första resan och gick sedan inte att starta igen... Det var soppapumpsreläet den gången. Redan där sattes tonen, kan man säga...
Allt som kunde gå sönder har gått sönder och i samma takt som jag åtgärdat sakerna har nya problem uppkommit. Lite som en sån där clowndocka med en vikt i botten som bara studsar tillbaka när man slår den till marken.
Det är egentligen inte med någon sorg jag låter den gå vidare, utan snarare än lättnad över att inte behöva kämpa mer med just den här bilen.
Som det verkar just nu så kommer en av våra forumkamrater ta hem bilen i helgen så jag slipper se den mer. Vad som händer till våren återstår att se. Men den kommer antagligen få den mekaniska omsorg den behöver för att bli en fulländad 924:a!
Vem vet, jag kanske får feeling och lackar klart taket och huven framåt våren om den fortfarande finns kvar dit den ska, men som det känns just nu är jag bara lättad över att inte behöva lägga mer tid och energi på den. Som jag skrev i säljestråden är det angeläget att den försvinner fort, innan det börjar gå ut över mina andra bilar...
Bobo