Idag bar det sig inte bättre än att en slang släppte från sin koppling och duschade hela mitt ansikte med lut.
Ungefär samma blandning som Hitler använde för att göra tvål av folk han inte gillade. Frätande och allmänt dåligt att komma i direkt kontakt med. Det driver ut fett ur huden och lämnar bara tråkigheter efter sig.
Jag var framme vid ögonduschen på mindre än 5sek och började spola ögonen växelvis medan jag sprang upp för trappan till diskrummet för att hämta flaska nr.2. Med två ögonduschar aplicerade skrek jag desperat efter hjälp att ringa 112.
På dom 7 minuter som det tog för ambulansen att komma hann jag nästan tömma ytterligare två ögonduschar.
Fick dom inte att täta, så vätskan flödade ner över hela framsidan av kroppen och in i munnen.
Väl inne i ambulansen byttes mina flaskor mot två slangar som levererade en konstant ström av syntetiska tårar. I det här läget hade jag spolat i ungefär 10 minuter och insikten om att kanske bli blind och ha en hornhinnetransplantation att se fram emot gjorde att paniken började krypa på allt mer.
Jag frågade om det var bra att gråta. Fick jakande svar och lät fördämningarna släppa.
Benen skakade och jag skrek rakt ut i varje utandning. Inte av smärta. Av ren och skär rädsla.
Väl framme på ögonmottagningen stod ögonläkare redo och väntade på mig.
Nu följde ytterligare ungefär 35min spolning, skak och avgrundsvrål.
Jag lyckades samla mig tillräckligt för att identifiera mig och förklara varför jag skrek och skakade. Det verkade som att dom förstod...
Info om kemikalien hade min arbetskamrat redan gett till SOS alarm.
Båda ögonen undersöktes efter alla konstens regler i ungefär en halvtimme och efter att blivt försäkrad om att jag inte skulle bli blind började jag lugna ner mig lite.
Jag var fortfarande helt genomsur på hela kroppen efter att ha ömsom legat, ömsom stått med rinnande vätska i ögonen.
En sköterska kom in med torra kläder och en handduk och medan jag klädde om fick jag göra ett snabbt syntest. Det första jag gjort med dicken framme! 0,9 är tydligen ok.
Fick stanna kvar någon timme för att göra ytterligare en undersökning med någon färgad vätska. Inte heller det testet kunde visa några skador på ögonen.
Jag har aldrig varit så nära att mista synen förut och jag vill inte kasta tärningarna igen. Nya rutiner i ölkällaren är införda!
För dig som arbetar med frätande vätskor.
Se till att det finns ordentliga mängder ögondusch på din arbetsplats!
En flaska räcker inte långt. Om jag inte hade fått påfyllning i ambulansen hade jag antagligen inte kunnat skriva det här inlägget. 4 flaskor räckte till 10 minuter. Totalt behövdes ungefär 45 minuter för att få ögonen rena.
En kombination av tur, skicklighet (dels från mig själv som rådigt faktiskt räddade min egen syn, men framförallt ambulanspersonalen som kom så fort) och tillfällighet gjorde att jag klarade mig helt utan men.
Om jag hade varit ensam på jobbet hade utgången antagligen blivit en annan. Om vi inte hade haft två extraflaskor ögondusch på lager likaså. Om krogen legat två mil från sjukhuset istället för 2km...
Skydda ögonen! Även när du mekar med bilen!
Bobo
