Jag behandlar ju det här forumet som min personliga blogg numera. Så om ni inte misstycker kommer här en lite avvikande och ovanligt grafisk rapport från en rent fysiskt ganska besvärande roadtrip...
Som många av er redan läst lyckades jag med konsstycket att spola mina ögon med lut häromdagen. Det var emellertid bara toppen på det isberg av skit som är min kropp.
Nån jävel verkar ha sytt upp en voodoo-docka och gått lös med nålarna den senaste tiden. Förutom min avsaknad av brosk i ena höften har jag den senaste tiden drabbats av bl.a finnar inne i öronen, inåtväxande skäggstrån och nu senast, le piece de la resistance:
(Saxat från 1177)
Hemorrojder är ett vanligt, men oftast ofarligt besvär. Det innebär att analkuddarna, som är små kuddar av bindväv och blodkärl i analkanalen, blir förstorade. Det kan blöda, orsaka klåda och svida runt ändtarmsöppningen, det kan läcka lite av slem eller avföring och du känner något som buktar ut vid ändtarmsöppningen. Hemorrojder går ofta tillbaka av sig själv utan någon behandling.
Ok. Nu är den dörren öppnad också.
Med den informationen innanför västen kommer det säkert inte som en chock för någon med ett arsle på kroppen att 60 mil i en stenhård sportstol från Sparco inte är den lindrigaste medicinen...
Igår kväll gjorde jag ett första försök att köra bil på snart en vecka. Kom ungefär 3km innan jag blev tvungen att svänga åt sidan och kliva ur. Det bådade inte så gott inför dagens roadtrip.
Flaggade för min polare som jag skulle hämta i Strängnäs att jag eventuellt skulle bli tvungen att ställa in med hänvisning till anal ohälsa.
Väckarklockan ringde 05.45. Avresa från Linköping sittandes på mjuk dunkudde skedde med stor skepsism kl 06.45. I höjd med Norrköping började jag på allvar ångra mitt beslut. Väl framme i Strängnäs (efter dryga 2h av en smärta som jag närmast kan likna vid att sitta på en glödande brikett) mötte jag upp min polare Calle och halvvägs in i vår egg mcmuffin dök Freddie upp också. Drygt en timme av helvete kvar innan sätet får vila lite.
När en liten navigationsmiss lade på ett antal minuter på resan höll jag på att kasta in handduken. Förlåt om jag lät arg på telefon Freddie!
Hittade dig inte för att be om ursäkt när vi väl kom fram...
För fram kom vi ju till slut. Och till min stora förvåning hade hela gänget väntat in vår sena ankomst!
Dessvärre blev vår vackra konvoj sabbad av något stolpskott i en PV som bröt av någonstans i mitten. Det gjorde att vi hamnade lite utsprdda på området när vi väl kom på plats.
IMG_5743 - Copy.JPG
Glöden började falna och livet kändes lite drägligare helt plötsligt. (Den där meningen har aldrig någon skrivit förut.
) Massor av bilar på ett enormt område som sträckte sig över flera parkeringsplatser, parker och trädgårdar runt Wenngarn slott.
IMG_5774 - Copy.JPG
Första och högsta prio när vi kom fram (förutom att se över min fysiska status och medicinera därefter) var att se till att jycken fick lämna ifrån sig sånt som man helst inte vill lämna bredvid någons utställningsbil. Ja, givetvis plockar jag upp efter honom. Men allt går inte alltid att få upp. Den aktiviteten tog så pass lång tid att vi lyckades tappa bort alla andra i frontmotor-Porschegänget.
På de dryga tre timmarna som vi sen strosade runt bland bilarna lyckades vi inte träffa någon av dom igen. Däremot lyckades vi lokalisera den förlorade delen av konvojen i en äppellund.
IMG_5788 - Copy.JPG
Efter att ha köat i ungefär 20 minuter för en kall korv med bröd och konstaterat att ingen av oss kunde komma på något användningsområde för de solrosor som det av någon anledning var gratis självplock på, kände vi att det var dags att återigen sätta sig på en spikklubba och fokusera på andningen några timmar.
IMG_5742 - Copy.JPG
Jag skriver det här inlägget liggandes på sidan i min soffa. Rent fysiskt har det här varit en av de värsta dagarna i mitt liv. Men på något sätt är jag ändå glad att jag inte vände i Norrköping.
Bredden på utställningen var enorm då tidsspannet som tilläts var stort. Mängder av besökare trängdes runt små montrar med lokala hantverk i ena hörnan av området medan en tjomme från Klassiker konfransierade och presenterade speciellt utvalda bilar framför storbildsskärmen som syns på andra bilden ovan.
Verktygsboden var som vanligt på plats. Men det fanns inga direkta klipp att göra. Hälften av grejerna var inte prissatta och på frågan om pris togs priset direkt från hemsidan. Man sparar frakten, men utbudet var ganska skralt. Det var bättre förr! När man kunde fylla en påse med slippapper för en tia på TP80 och arslet inte brann!
På det hela taget en bra dag. Kul att se så många 9x4:or men synd att jag missade alla ägare.
Arrangemanget har blivit betydligt större än tidigare år. Inte helt hundra på att jag personligen tycker att det är till det bättre. Mindre och intimare passar mig bättre. Men jag kommer helt klart göra om resan igen nästa år. Förhoppningsvis har den där jävlen med dockan lugnat ner sig tills dess.
Bobo
You do not have the required permissions to view the files attached to this post.